About being alone but never lonely

Monteverde, Costa Rica

Jag hade nastan glomt hur det kanns att frysa! Jag befinner mig i ett kallt men gront Monteverde. Eller kallt och kallt, allt ar relativt. Dagarna ar heta men kvallarna ar nastan september-kalla. Det kandes konstigt att ta pa sig leggings och jacka(!) nar vi gick ut for att ata haromkvallen.

Jag spenderade fyra natter i Montezuma innan jag akte vidare. Egentligen for lange med tanke pa att det inte var fantastiskt. Stan ar ratt dyr och full av utlandska hippies. Bara for att man kor dreads-looken behover det val inte betyda att man inte kan duscha eller?

Hur som helst tog jag buss fran Montezuma till Playa Naranja i torsdags och darifran tog jag farjan till Puntarenas dar jag var tvungen att stanna en natt. Hade hort att Puntarenas skulle vara en hala, men jag gillade det. Hade saknat att vara vilsen i en stor stad dar manniskor blir forvanade nar de hor att man inte ar darifran. Manuel Antonio, Jacó och Montezuma ar ganska turisttata badorter sa det var skont att ga omkring bland forsaljare pa gatorna i Puntarenas och dricka farskpressad juice i pase (som man gor har) och vara den enda som ar blond (ja, jag ar tydligen blond har).

Pa fredagen skulle jag ta bussen till La Fortuna och Arenal kl 12.00 men jag hade missuppfattat vilken hallplats den skulle ga ifran sa jag lyckades missa den. Nasta buss skulle ga 14.00 sa jag satte mig pa narmsta uteservering och bestallde en mangojuice. Jag visste att La Fortuna kunde vara ganska kallt sa jag tankte att jag maste passa pa att sitta i solen. Personalen bara skrattade at mig och skakade pa huvet. Har underviker alla solen till varje pris, inkl. jag! Nar jag satt dar fick jag plotsligt se tva valbekanta ansikten, Eirik och Turfin, tva norrman som jag lart kanna i Quepos. De var pa vag till Monteverde for att mota upp ett gang dar. Jag tankte att det maste varit meningen att jag skulle missa bussen och traffa dem, sa jag tog ett impulsbeslut och foljde med till Monteverde istallet. Jag ar glad att jag tog det beslutet for det fick mig att uppskatta annu mer att resa sjalv. Vi blev en grupp pa 12 pers och hyrde darfor ett litet hus for sju dollar per person. Det var valdigt trevligt, men lite besvarligt da vi bara hade en nyckel pa 12 pers. Och att ta beslut med en san stor grupp ar ganska svart.

Igar hade jag en fantastisk dag! Vi borjade med ziplining. Monteverde ar kannt for att ha den basta zipliningen i Costa Rica, vilket jag i efterhand verkligen kan forsta. Den sista och basta "liningen" kallas superman och som man kanske hor pa namnet sa ligger man pa mage och aker ca 50 km/h. Den ar 1 km lang och 200 m hog. Helt otrolig kansla nar man hanger dar uppe och tittar nerat, med inget annt an luft mellan dig och djungeln under. Helt galet. (Jag tankte pa dig da, mamma).

Vi kom tillbaka till stan vid tvatiden. Jag hade slut pengar och banken i centrum fungerade inte for mig sa jag var tvungen att ta mig till en bank utanfor stan. Eftersom att Monteverde inte ar en stad dar man kan ta en taxi direkt pa gatan sa gick jag och pratade med de otroligt schyssta killarna pa tour companyt (som hade organiserat zipliningen at oss) for att be dem ringa en taxi. Men det var inte nodvandigt, de skulle absolut skjutsa mig. Sa jag satte mig i bilen med Elvis som han heter, och fick skjuts till banken dar jag fick ut mina pengar. Jag antog att han ville ha en slant for besvaret sa jag erbjod mig att betala. Men det kom inte pa fraga. Bara det var ju valdigt snallt, men det slutar inte dar. Han sa att han ville visa mig nagot innan vi akte tillbaka till stan. Hm, ar det nu han ska kora ut mig i skogen och rana mig pa pengarna jag just tagit ut, tankte jag. Men jag var inte orolig eftersom jag visste vem han var, plus att jag visste att han visste att norrmannen visste att jag skulle fa skjuts av honom. Hur som helst sa tog han med mig till skogen faktiskt, men istallet for att rana mig sa visade han mig ett ihaligt trad som man kunde klattra upp i. Det hade tidigare varit ett gigantiskt trad, men ett annat trad kallat strangling tree hade vaxt runt och dodat det sa det tillslut hade formultnat. Vi klattrade upp och kom ut bland tradtopparna ca 30 m upp och blickade ut over Monteverde. Otroligt fint! Han berattade att han brukade komma dit for att meditera. Och jag tankte pa hur glad jag ar att jag reser ensam. Jag skulle aldrig ha hamnat dar med en grupp pa 12 pers. Efter tradklattringen ville han visa mig nagot annat sa han tog med mig till en mirador, utsiktsplats med utsikt over Monteverdes vackra berg och skogar. Jag vantade mig att det skulle finnas en baktanke med det hela. Att han skulle vilja ha pengar eller nagot annat. Men inte ens, nar vi pa vag tillbaka stannade pa stans ostfabrik for att se hur de gor ost och for att prova deras beromda milkshake, fick jag bjuda. Nej, han skulle absolut betala. Nar jag fragade honom varfor han gjorde allt detta berattade han att han hade rest runt en del och traffat sa manga manniskor som hjalpt honom sa han ville gora samma sak. Ja, vad kan jag saga? Manniskor har ar underbara helt enkelt.

Men min fantastiska dag slutar inte dar. Tillbaka i centrum sprang jag in i en man pa gatan. Jag hann inte mer an tanka att han verkade bekant nar han sa att han kande igen mig. Han berattade att han var fran Quepos och att han hade sett mig dansa dar. Och sa visade det sig att han var i Monteverde med min van Tony som jag skrivit om tidigare och som jag inte hade hunnit saga hejda till. Forst var jag osaker pa om vi pratade om samma Tony, men sa dok han upp dar pa gatan min fina Tony. Vilken lycka! Fa inte for er nanting, han ar 41 och har tre barn! Men han ser ut som 25 och ar varldens snallaste! Sa jag spenderade resten av kvallen med dem. Vi drack ol, pratade om Quepos och dansade till solen gick upp. What a wonderful day!

Ah, vad jag alskar att resa! Och jag ar sa glad att jag bestamde mig for att aka aven fast jag skulle bli ensam. Det ar klart att man ibland saknar nagon (las: linda) att dela upplevelser med, men man traffar sa otroligt manga fina manniskor nar man reser sjalv.

Idag bar det av till La Fortuna och volcan Arenal!