So it begins...

San José, Costa Rica

"Ladies and gentlemen, welcome to San José and thank you for flying with continental airlines. Hope you'll enjoy your stay".
Jag bara log. Jag kunde inte lata bli. Sa sjukt fantastiskt och underbart att antligen vara har! I varmen. I paradiset.

Vi (dvs jag och Mario, en kille fran Osterrike som jag satt bredvid pa planet och Craig en kille fran Canada som vi traffade pa shuttlebussen) kom till vart hostel exakt 20.30 costaricansk tid. Da var jag sjalvklart ganska trott eftersom klockan var 03.30 svensk tid. Vi tyckte anda att vi skulle utforska hostelet lite snabbt. Fem timmar senare slocknar jag i min sang berusad av lycka (och alkohol). Det blev alltsa ingen snabb utforskning. Det borjade med att jag skulle utforska baren (need I say more?). Dar traffade jag Sam en kille fran Usa som ville bjuda mig pa en tequila shot, och jag ville ju inte vara den som ar den sa att saga. Vi tog oss ut pa den gigantiska takterassen och det var da jag dog. Alltsa verkligen dog. Av lyckorus. Ni vet den dar kanslan av lycka man kan fa ibland som sprider sig genom hela kroppen? Ja, gangra den med 10 sa ar ni dar. Helt varmt i luften. Kolsvart. Doften. Utsikt over ett upplyst San José. Stjarmhimmel. Manniskor. Stamning. Det var minst sagt en magisk kvall.

Som ni forstar sa har jag det helt ok. Ar fortfarande valdigt jetlaggad dock. Var uppe till 09.00 svensk tid imorse sa det ar ju inte sa konstigt. Idag har vi (jag, Mario, Craig) promenerat omkring for att se var vi egentligen ar nanstans. Valdigt crowded city, men jag gillar det. Manniskorna ar snalla och hjalpsamma so far. Herregud, jag har redan borjat lagga in engelska! Jaja, get used to it. :P

Ja, sa nu har det borjat. Backpacking-livet. Blir nog kvar har till lordag eller sondag, sen aker jag till havet! Under tiden far jag noja mig med poolen har pa hostelet. Stackars mig...

Sander ivag lite lycka och varme till er. Jag har sa det racker och blir over.