Nu börjar livet!

Umeå, Sverige.

Det är en märklig känsla. Jag vet inte hur jag ska förklara, men det känns väldigt bra. Ungefär som att jag länge varit en vingklippt fågel som sakta fått nya vingar. Och att jag nu ska få testa de vingarna. Väldigt flummigt, men väldigt sant. På något sätt.

Hur som helst så känner jag mig förvånansvärt lugn. Trots att jag har världens sämsta lokalsinne, hatar att flyga och är långt ifrån packad (i dubbel bemärkelse). Trots detta så känns det bra. Kanske beror det på att allt det här är meant to be, så det kan bara bli bra. Eller så beror det på att jag har proppat i mig lugnande medel hela kvällen. Nä, det måste nog vara det förstnämnda.

Resrutten blir Umeå - Sthlm - New York - San José och kommer totalt att ta 33 timmar. Jag är framme i San José 02.40 svensk tid. Ofattbart, men verklighet.

Nu, mina vänner, väntar ryggsäcken.

Och livet.

Nu börjar det!